Föreläsarrollen kräver ofta att man fattar blixtsnabba beslut medan många förväntansfulla – och kanske även kritiska – blickar är riktade mot en.
- Vi hinner inte med allt. Vad ska jag stryka?
- Oops, PP-bilderna ligger i fel ordning, och jag har redan trixat för mycket med tekniken. Ska jag gå över till att rita på blädderblocket istället?
- De börjar tappa koncentrationen. Vad ska jag göra för att få dem alerta igen?
- Bosse på sista raden tar över diskussionen hela tiden. Hur ska jag få honom att hålla lägre profil?
I en artikel på BNet, som egentligen handlar om mötesteknik, hittade jag en fin beskrivning av vad som krävs av en god föreläsningsimprovisatör:
”thinking on your feet is equal parts knowledge, experience, preparation, self confidence, and maintaining a sense of humor.”
Kunde inte ha formulerat det bättre själv; tack,Steve Tobak!