Hur kul är det med en föreläsare som inleder med en numrerad innehållsförteckning? Olle Bergman, frilansskribent och PPt-nisse, resonerar här kring den svåra konsten att börja en presentation.
Eftersom du – precis som jag – läser Populär Kommunikation är du ju lite klokare och kunnigare än de flesta. Sålunda vet du och jag att pangbom-inledningar är de bästa, till exempel när Gösta Ekman ramlar in på scenen eller när James Bond jagar skurkar i högsta tempo från första bildrutan. Eller vad sägs om den här inledningsmeningen:
Hale knew, before he had been i Brighton three hours, that they meant to murder him.
Fantastiskt, inte sant? Du slår upp ”Brighton Rock” och så hoppar författaren Graham Greene upp i knät på dig, trycker ner din näsa i boken och tvingar dig att läsa vidare. Makalöst!
Eller lyssna på den här:
Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.
En sån inledning är ju bara inte schysst! Gabriel García Márquez får dig att slänga allt annat åt sidan, eftersom du bara måste få reda på hur det kunde gå så illa för översten. Och vad var det för märkvärdigt med den där isen, egentligen?
Så här långt kommen i texten har du säkert fattat galoppen: det du har läst hittills är ju exempel på en sån där pangbom-inledning som nämndes i första stycket! Eller snarare pangbomtjoffkrasch-inledning, eftersom jag på ett ganska överdrivet sätt spelar ut hela registret genom att smickra, peka ut gemensamma intressen, referera välkända namn samt försöka framstå som personlig, skruvad, drastisk, udda och väldigt, väldigt engagerad.
Motivera mottagaren
Oavsett om du ska tala i en hel dag eller i fem minuter så måste du ha en plan för hur du ska börja. Att inleda väl handlar egentligen om att skapa motivation. Är du värd att lyssna på med skärpta sinnen, eller ska mottagaren spara sin dyrbara uppmärksamhet till något intressantare?
Motivation att lyssna kan du skapa på många olika sätt, exempelvis genom att få mottagaren att uppleva
- fascination (”Märklig person, men kul på nåt sätt …”)
- beundran (”Wow!”)
- samhörighet (”Han är engagerad i samma frågor som jag!”)
- nyfikenhet (”Undrar vart detta leder – jag fortsätter lyssna …”)
- egennytta (”Det här är ju vad jag behöver lära mig!”).
För inledningar gäller samma princip som för aktier:”högre risk = större vinst”. Fegisar tar sällan publiken med storm, men å andra sidan slipper de utstå pinsamheten när ett udda infall inte går hem. (Det gör de framför allt om man genomför något lite halvdant, utan pondus. När du väl har bestämt dig för en djärv inledning måste du ge 100 %!)
Här har jag – utan någon speciell ordning – skrivit ihop några inledningar som du kan pröva när du föreläser. Vad som kommer att funka vid ett visst tillfälle och med en viss publik kan bara du själv avgöra.
Fem sätt att inleda en presentation
1. Berätta en historia
Självupplevd händelse eller saga? Släkthistoria eller filmreferat? Det spelar egentligen ingen större roll, bara historien är intresseskapande, underhållande, lärorik, inspirerande, symbolisk – eller vad du nu vill att den ska vara.
Exempel:
”Jag ska berätta en liten fabel som skrevs på 500-talet f.Kr. av Aisopos – en före detta slav som bodde på Samos i Egeiska havet. Den handlar om en stork …”
2. Ge ett löfte
Det kan vara så enkelt som att redogöra för målen för presentationen på ett intressant och lite annorlunda sätt. Berätta alltså inte vad du ska gå igenom, utan vad deltagarna ska ha lärt sig när dagen är slut. Fokusera på färdigheterna, snarare än på kunskaperna.
Exempel:
”Vet ni vad som kommer att hända när ni kommer till er arbetsplats i morgon? Jo, när ni har loggat in i publiceringsverktyget så kommer ni inte att stirra på den vita ytan med händerna längs sidorna. Nej, ni kommer att veta precis vad ni ska göra. Tänk det, att inte längre känna nån tvekan när man skriver, utan bara sätta igång att jobba!
Det är precis det jag tänkte lära er på de här två timmarna …”
3. Ställ en fråga
Snabba enkäter via handuppräckning är ett snabbt sätt att engagera deltagarna och komma igång med dagens ämne utan kringelikrokar. Eller att för den delen göra deltagarna riktigt förbryllade och/eller förväntansfulla.
Exempel:
”Vilka här i rummet älskar Converse-skor?”
4. Var mystisk
Alla deckarförfattare vet att fragmentarisk information gör läsare alerta. NärNär mottagaren inte riktigt förstår situationen skärps hennes sinnen i jakten på ledtrådar.
Exempel:
Ett väldigt enkelt grepp är att vara tystlåten. Pröva med att packa upp dina saker på ett omsorgsfullt sätt, placera dig framför publiken, le förväntansfullt och säg ingenting på några sekunder. Atmosfären kommer snabbt att förtätas, det hörs spridda fnissningar och även de sömnigaste sätter sig upprätt och undrar vad som står på.
Nu är det bara att smasha in inledningsrepliken …
5. ”På vägen hit”
Ta upp sånt som du såg på väg till föreläsningslokalen, eller något som du läst i lokaltidningen. Det är ett utmärkt sätt att visa att du bryr dig om det som är viktigt för deltagarna. En pålitlig metod är att peka ut vackra och intressanta detaljer i stadsbilden, och att visa att du har läst på lite grann.
Exempel:
”När jag ser domkyrkan där uppe på kullen så tänker jag att här har människor gått i hundratals år och tittat upp på den vackra byggnaden. Sånt får mig att känna en slags märklig gemenskap med dem som levt före mig. Hur högt är egentligen tornet – var det 96 meter, eller?”
Usla sätt att inleda
- Numrerad innehållsförteckning (Urtrist!)
- ”Jag slängde ihop några bilder …” (Brist på respekt för mottagarna.)
- Två minuters strulande med tekniken … som blir tre minuter … som blir fyra … (Brist på respekt för mottagarna – man måste ha en plan B när tekniken bråkar.)
- ”Jag får erkänna att det här är ett ämne som är svårt att göra underhållande …” (Självuppfyllande profetia.)
