Så klev han fram i rampljuset till slut och tog till orda, ”den vanlige grabben från Ockelbo”. Och när det väl skedde, fick han svenskarna att producera hinkvis med tårvätska och retorikexperterna att gå i spinn.
- Katti Sandberg 1 (SvD)
- Katti Sandberg 2 (Expressen)
- Fler röster om talet (Expressen)
- Elaine Bergqvist (Aftonbladet)
Själv fick jag rysningar i nacken, sneglade nyförälskad på min fru tvärs över rummet och kände hjärtat ta några extra glädjeskutt.
Ur litterär synpunkt är talet inte särskilt märkvärdigt. Det innehåller varken några originella tankegångar eller konstfulla formuleringar. Det som är så gripande är det enkla, avskalade sätt på vilket Daniel lägger fram sina personliga känslor och egenskaper:
- förälskelse & hängivenhet
- uppriktighet & tillit
- anspråkslöshet & ödmjukhet.
Inte minst kommunicerar han integritet – inte bara i det han säger, utan främst genom själva talarsituationen. Visst har han anpassat sig till kontextens stelnackade och påfågelpråliga konventioner, men när han står upp och talar till sin hustru gör han det som om det var vilket privat bröllop som helst. Där, med tv-kameror och världens blickar på sig har han modet att göra det på sitt sätt.
Olle Westling och kungen gjorde också utmärkta insatser, men hamnade naturligtvis i skymundan bakom Daniel – något de inte lär vara besvikna över.
{ 0 comments }
